Ezekiel 19
1Och ta du upp en klagosång för Israels furstar
2och säg: Hur var inte din mor en lejoninna bland lejonen! Hon låg i mitten av de unga lejonen, hon fostrade sina ungar.
3Och hon fostrade en av sina ungar och han blev ett ungt lejon, och han lärde sig att fånga bytet, han slukade människor.
4När folken samlades mot honom, fångades han i deras fångstgrop, och de förde honom med krokar [mot sin vilja, i fångenskap] till Egyptens land. [Beskrivningen stämmer in på Jehoaz, se 2 Kung 23:31-34; Jer 22:11-12.]
5Nu när hon ser att hon blivit besviken och hennes hopp är förlorat, då tar hon en annan av sina ungar och gör honom till ett ungt lejon.
6Och han vandrar mitt bland lejonen, han blir ett ungt lejon och han lär sig att fånga bytet, han slukar människor.
7Han kränkte (kände; låg med) deras änkor och deras städer ödelägger han, landet och dess fullhet är öde från hans rytande.
8Och folken ropar över honom runtomkring från provinserna, och de sprider sitt nät över honom, han fångas i deras fångstgrop.
9Och de sätter honom i en bur med krokar och för honom till Babels kung och sätter honom i säkert förvar så att hans röst inte kan höras mer på Israels berg.
10Din mor var som en vinranka, i ditt blod (din likhet), planterad vid vatten. Hon var full av frukt och full av grenar eftersom det fanns gott om vatten.
11Och hon hade starka stammar, till att bli spiror för dem som bär härskarstaven, och hennes resning var upphöjd bland de kraftiga grenarna och hon sågs i sin höghet med en myckenhet av hennes klängen.
12Men hon blev uppryckt i raseri, hon kastades ner till marken och östanvinden torkade ut hennes frukt. Hennes starka stammar bröts av och vissnade, elden slukade henne.
13Och nu är hon planterad i öknen på en torr och törstig mark.
14Eld har gått ut från grenarna på hennes stam, den har slukat hennes frukt, så att det inte finns någon stark stam som kan bli en härskarstav att råda med. Detta är en klagosång avsedd för klagan.