Job 31
1Jag skar ett förbund (slöt ett kontrakt) med mina ögon, hur skulle jag då kunna tänka på (se på, låta tanken vandra iväg, fantisera om) en jungfru (ung kvinna)? [Här handlar det inte bara om handlingar (vers 9-12) utan också om tankar, se Ords 6:25; Matt 5:28.]
2Och vilken är Guds (Elohims) del ifrån ovan och arvet från den Allsmäktige (Shaddaj) från höjden?
3Är det inte olycka till förvrängaren och katastrof till den som gör falskhet (ordagrant tomhet, det som ingenting är)?
4Har inte han sett mina vägar och räknat mina steg?
5Om jag har vandrat med fåfängan och min fot har hastat till bedrägeri –
6låt mig bli vägd på rättvisans våg, och Gud (Elohim) känner (är intimt förtrogen med) min oskuld. [ Job 23:10; 27:5, 6]
7Om mitt steg har vänt bort från vägen och mitt hjärta vandrar efter mina ögon [ Hes 6:9], och om någon fläck klamrar sig fast vid mina händer,
8låt mig då så och låt någon annan äta, ja, låt frukten från mitt fält bli uppryckt. [ 3 Mos 26:16]
9Om mitt hjärta har lockats till en kvinna och jag har legat på lur vid min grannes dörr,
10låt då min hustru mala åt någon annan och låt andra böja sig över henne [ Jer 8:10].
11Eftersom det är ett avskyvärt brott, det är en synd som ska straffas av domaren.
12Eftersom det är en eld som slukar ända till Abaddon (avgrunden, förgörelsens plats) [ Ords 27:20; Job 26:6; Upp 9:11] och skulle utplåna all min tillväxt.
13Om jag skulle förakta min tjänares eller min tjänarinnas sak när de tvistar med mig [ 5 Mos 24:14, 15],
14vad skulle jag då göra när Gud (Elohim) reser sig? Och när han kommer ihåg, vad ska jag svara honom?
15Har inte han som har skapat mig i livmodern skapat honom? Och har inte den Ende skapat oss i livmodern?
16[Som respons på Elifaz anklagelser i Job 22:7-9 att han skulle ha förtryckt de fattiga säger nu Job:] Om jag har undanhållit något som den ringe önskar, och om mina ögon har fått änkan att misslyckas [ Job 29:12],
17eller har ätit min smula (mat, oavsett hur lite) själv (ensam) och den faderlöse inte har ätit av den –
18för från min ungdom växte han upp, med mig som en far och jag har varit hennes vägledare från min mors sköte (livmoder).
19Om jag har sett någon vandrare i behov av kläder eller att en behövande inte har något att skyla sig med,
20om hans länder inte har välsignat mig och om han inte blivit varm av ullen från mina får,
21om jag har lyft upp min hand mot den faderlöse, eftersom jag i porten såg min hjälp,
22låt då mina skuldror falla loss från skulderbladen och mina armar brytas loss från skelettet.
23Olycka från Gud (Elohim) var en skräck för mig och på grund av hans majestät kan jag inte göra något.
24Om jag har satt mitt hopp till guld och har sagt till det fina guldet: ”Du är min trygghet”,
25om jag gladde mig därför att min rikedom var stor (hebr. rav) och för att min hand har fått mycket (stor volym – hebr. kabir),
26om jag såg solen när den sken eller månen vandra i klarhet,
27och mitt hjärta i hemlighet har blivit lockat och min mun har kysst min hand,
28även detta en synd som ska straffas av domaren [jfr vers 11], eftersom jag då förnekat (bedragit, ljugit för) Gud (Elohim) som är därovan (från ovan). [Gud är högre än sol och måne som människor är frestade att tillbe.]
29Om jag gläder mig åt att han som hatar mig blir fördärvad, eller jublar när ondska blir funnen hos honom –
30och inte avhåller min mun från att synda genom att uttala en förbannelse över hans själ (liv).
31Om inte de vuxna i mitt tält säger: Vem kan finna någon som inte har blivit mätt av hans kött?
32Främlingen bor inte på gatan, mina dörrar har jag öppnat mot gatan.
33Om jag på människors sätt har dolt mina överträdelser genom att gömma dem i famnen,
34eftersom jag fruktade för skarorna och de mest föraktade familjerna skrämde mig, så att jag teg och inte gick ut genom dörren.
35Vem ger till mig, lyssnar till mig, se mitt märke (avtryck, signatur, autograf). Låt den Allsmäktige (Shaddaj) svara (se, uppmärksamma) mig. Och bevisa i skrift en man, min motståndare.
36Om jag inte kan bära det på min skuldra ska jag binda det vid mig som en krona.
37Jag ska berätta för honom antalet av mina steg, som en furste ska jag gå nära honom.
38Om mitt land ropar mot mig och dess plogfåror gråter tillsammans,
39om jag har ätit dess frukt (styrka – hebr. koach) utan silver [ge betalning] och har fått dess ägare (herrar) att bli missnöjda (ordagrant: utsläckt deras själ),
40låt tistlar växa istället för vete och skadlig vass istället för korn. Här slutar Jobs ord.