Psalms 14
1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Av David. ______ Dåren (den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt hjärta (till sig själv):”Det finns ingen Gud (han bryr sig inte).” [ Ps 10:4] De [människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade (förstörda, som ödelagda städer), de har begått avskyvärda handlingar, ingen gör det goda. [Ordet”fördärvade” används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se 1 Mos 6:11.]
2Herren (Jahveh) skådar ner från himlen på människosläktet (Adams barn), för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist), någon som söker (frågar efter, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud. [På samma sätt som föregående vers för även denna tankarna tillbaka till Första Moseboken och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se 1 Mos 11:5.]
3Alla (varenda en) har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud], tillsammans – alla har blivit moraliskt korrupta (har de härsknat och stinker); ingen gör det som är rätt, inte en enda en. [Paulus citerar från denna vers, se Rom 3:10-12. Den leder till slutsatsen att”alla har syndat och saknar härligheten från Gud.” Ordet för”har blivit moraliskt korrupta” (hebr. alach) är ovanligt. Det återfinns bara i den parallella psalmen Ps 53:4 och i Job 15:16. Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad. Kontrasten förstärks också av att första ordet är”alla” och det sista är det lägsta antalet ett, och inte ens”en enda”. Se också Matt 5:13; Rom 1:22; Kol 4:6.]
4Förstår de ingenting (lär de sig aldrig), de som gör det onda? De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd, de åkallar inte (ropar inte i bön till) Herren (Jahveh). [Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]
5Där står de, helt skräckslagna (ordagrant ”förskräckta förskräcks de”), eftersom Gud är med de rättfärdigas släkte (står på deras sida).
6Ni förlöjligar (hånar, gör om intet) den förtrycktes (svages) planer [försöker ta bort deras hopp, försöker förvirra dem], men Herren (Jahveh) är hans tillflykt.
7O, att Israels frälsning skulle komma från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro]. När Herren (Jahveh) vänder sitt folks öde (återupprättar sitt folk, för dem tillbaka från fångenskap), då ska Jakob jubla och Israel glädjas!