Psalms 57
1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Fördärva (ödelägg) inte. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras). När han flydde från Saul och var i grottan. [Troligtvis utspelar sig händelserna i Adullam strax sydväst om Jerusalem, se 1 Sam 22:1-5, men ett annat alternativ är Ein Gedi vid Döda havet, se 1 Sam 24, se även Ps 142:1 som också nämner grottan.] ______
2Var mig nådig (ge mig favör; visa mig oförtjänt kärlek), Gud (Elohim), var mig nådig – för i dig har min själ (hela min varelse) tagit sin tillflykt (förtröstat; sökt sitt skydd och hopp) och under (i) skuggan av dina vingar ska jag ta min tillflykt [ Rut 2:12; Matt 23:37] tills farorna (olyckorna, oroligheterna, ogärningarna) dragit förbi. [Till skillnad från Ps 56:2 upprepas”var mig nådig” en gång till här och förstärker Davids vädjan om nåd. Verbet”ta sin tillflykt” används också två gånger. Först i perfekt,”har tagit min tillflykt”, vilket troligtvis beskriver en avslutad handling med ett pågående resultat – David har sin trygghet och säkerhet hos Herren (Jahveh). När verbet upprepas är formen i imperfekt, något som i hebreiskan ofta används för att beskriva futurum”ska jag ta min tillflykt” – tillsammans uttrycker detta hopp om en ständig tillflykt. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se även Ps 17:8; 36:8; 61:5; 63:8; 91:4.]
3Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud den Högste (Elohim Elion), till Gud (El) som fullbordar (avslutar, gör klart) det för mig.
4Han [Gud] ska sända [hjälp] från himlen och frälsa mig när den som vill sluka mig hånar (talar föraktfullt om mig). Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Gud ska komma med sin nåd (omsorgsfulla kärlek) och sanning. [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
5Jag (min själ) är bland (omringad av) lejon, jag ligger bland människor (Adams barn) som andas eld (vill förgöra mig) [med sina lögner]. Deras tänder är som spjut och pilar och deras tungor som skarpa svärd.
6[Refräng:] Må du vara upphöjd över himlarna Gud (Elohim), må din ära (bokstavligt ”tyngd”) finnas över hela jorden. [Den första strofen avslutas med en refräng som också återkommer efter den andra strofen, se vers 12.]
7De har förberett ett nät för mina steg, jag (min själ, hela min varelse) är nedböjd [missmodig], de har grävt en grop framför mig, men de har själva fallit ner i dess mitt. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
8Mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull), Gud (Elohim), mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull). Jag vill sjunga och lova,
9vakna min ära (min tyngd). Vakna nevel-lyra [bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar] och kinnor-harpa [mindre harpa med ljusare toner, se Ps 33:2] Jag vill väcka gryningen.
10Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig bland folken, Herre (Adonai), jag vill sjunga ditt lov bland folkslagen.
11För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor, den når till himlarna, och din sanning når till skyarna [Ännu en gång kommer begreppet ”nåd och sanning”, se vers 4].
12[Refräng:] Du är upphöjd över himlarna, Gud (Elohim), högt över hela jorden din ära (din tyngd).